annajalderyd

Idag var jag med på en hoppclinic på ridskolan och jag red zakira. I början gick det jättebra men i slutet blev hon stressad och började kicka och göra små caprioller. Zakira är ju som sagt ganska svårhoppad och hon fick verkligen anstränga sig. Bland annat var det studs och då hon gärna drar iväg i sitt eget tempo så kan ni föreställa er hur det såg ut.
Både jag och lilla hästen tappade självförtroendet efter att vi kom in på studsserien och skulle hoppa ut över rättupp. Hon hade fått ett jättekonstigt språng på oxern och tvärnitade mitt framför rättupp så att bringan nuddade bommen. Då blir jag skitskraj eftersom detta var en "repris" av det som gjort att jag vart rädd för att hoppa från första början. Självklart hoppar Zakira från stillastående och publiken skrattar. Självförtroende ner och några tårar rullade oxå för den delen. När hon hoppade så låg rättupp på 90 cm. Är tveksam på att hon ens hoppat så högt innan men jag vet inte riktigt alls. Sen sänkte vi och jag kom igen, Zakira kom ihåg hur obehagligt det var förra gången och fortsatte hoppa kråksprång. Då förklarade jag att jag tänker inte utsätta mig själv för att bli rädd igen utan jag valde att hoppa den andra linjen och det fixade hon bra.

Jag tror att zakira skulle behöva löshoppas för att få henne att förstå hur man ska ha kontroll på kroppen när det blir högre än 60 cm.

Dagens pass var roligt fastän att det knöt sig lite i magen och zakira var duktig, det är inte hennes fel att hon inte förstår hur man ska göra.

Nästa gång ska jag INTE hoppa 90 cm med henne, utan bara ta det lugnt och hitta tillbaka till lugnet.

// Anna